attvarama

Hjälp, jag vill sova!
Nu har jag varit vaken i över en timme. Jag är trött och jäspar men kan verkligen inte sova.
Tankarna snurrar runt, runt hela tiden. Vad ska jag göra på jobbet idag? Vad händer de närmaste helgerna? Måste jag fixa mer saker inför dem? Vad har vi för semesterplaner? När måste vi boka resan?
Igår bokade jag iaf biljetter till Sunny Standup i Halmstad den 28e juli, det skall bli riktigt skoj! Jag har samlat ihop ett gäng kompisar, bokat bord på Wild West och bokat biljetter till föreställningen. En heldag med vännerna alltså, jag längtar!

Min Hampus är underbar! Vi var i Halmstad i helgen och eftersom han är ledig denna veckan så kunde han stanna hos mig lite längre. Men i tisdags när jag kom hem från jobbet så hade han åkt och jag ogillade tanken om att komma hem till ensamheten igen.

Men jag var inte ensam! När jag öppnade dörren till lägenheten så möttes jag av en rosa ros på köksbordet och när jag stängde dörren så såg jag en liten lapp på dörrhandtaget. Det satt även en lapp på min iPad och en på min väckarklocka. Som så många andra dagar nu för tiden så började jag gråta, fast denna gången grät jag av lycka. När jag berättade för Hampus att jag blivit så glad så sa han: "vad bra, jag tyckte att du behövde en blomma nu när du inte mår så bra. Jag hoppades att det skulle pigga upp dig lite".

Allt jobbande och känslan av att aldrig vara i kapp och att inte räcka till påverkar mitt privatliv enormt mycket. Hampus och jag ses ju bara på helgerna och när vi väl ses så är jag trött eller ledsen. Undra hur han mår egentligen? Det kan ju inte va så skoj att umgås med sin flickvän som alltid är trött, sover mycket, är nedstämd eller gråter.

På senaste tiden jag har även struntat i att åka till Älmhult eftersom Hampus jobbat eller vart iväg en sväng på lördagen. Men bara för att han är iväg på lördagen så kan vi ju ses fredag och söndag men nejdå, då struntar jag i att åka dit överhuvudtaget....bara för att jag är för trött. Jag känner mig så oengagerad i allt. I familjen, i vännerna, i träningen, i mig själv. Och nu även i mitt förhållande. Usch, jag blir så ledsen när jag tänker på det. Men vad ska jag göra för att inte tänka på det? Jo, jag vet. Jag ska jobba ännu mer....idag! Jag vet att det är nationaldagen idag men jag åker dit ändå. Bara för att få känna mig engagerad i nåt.