Daniel, jag saknar dig!

Hur kan det redan ha gått tre år?!?!

 

Jag minns fortfarande första gången när jag träffade Daniel, det var på en fest hos Jimmie. Jag var blyg o rädd eftersom jag inte kände någon där men han gick fram till mig direkt o började prata o sen hängde vi resten av kvällen :)

 

Skönt att kunna bli så bra kompis med någon så snabbt. Nästan varje gång jag träffade min dåvarande pojkvän så kom Daniel dit o umgicks med oss (de var bästa vänner) o jag trivdes verkligen i hans sällskap. Även efter att F o jag hade gjort slut så fortsatte jag att umgås med Danne o när jag hade tagit körkort så skjutsade jag honom till olika fester, shit vad roligt vi hade det på vår lilla roadtrip genom Blekinge ;) Jag kommer heller aldrig att glömma den där natten då vi satt uppe till 05 o pratade o skrattade, sen skulle jag va i skolan vid 08 o presentera vårt projektarbete…aningen trött då ;)

 

 

R.I.P Daniel Aalto

- en av de värsta meningarna jag någonsin har läst !

 

Jag satt framför datorn i en hel timme o stirrade, var det verkligen sant? På kvällen ringde jag till mamma o bad henne kolla i tidningen efter dödsannonsen, på nåt sätt så behövde jag höra mamma säga det innan jag kunde tro på det.

 

Ibland är jag fortfarande arg för att Danne gjorde som han gjorde men jag tröstar mig med att det var hans egen vilja o även fast jag tycker att man är feg om man gör nåt sånt så kan jag förstå varför det blev som det blev…



So close, no matter how far

Couldn't be much more from the heart

Forever trust in who we are
And nothing else matters

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0