Självklart svarade jag ”ja”
Min lilla blogg….jag har inte glömt bort dig eller struntat i dig! Jag har som vanligt vart ute o rest runt. Känns som att jag flyr från verkligheten genom att hålla mig borta från Växjö så mycket som möjligt. Men men, lite nytta har jag ju gjort också. Jag var i Halmstad på intervju nummer 2 på samma företag som tidigare. Idag eller imon borde jag få veta om jag har fått jobbet eller ej. Jag har även hittat en Plan B om det skiter sig med Halmstad.
Träningen är död igen. Herregud, antar att det är därför som jag är så trött nu. Men idag, imon o på lördag får det bli hårdträning. Borde nog börja gå på pass igen, min kondition är inte vad den har varit.
Efter en månads dejtande o flera timmars samtal både på msn o i telefon så kom Hampus (Ja, ”Mr. H” har faktiskt ett riktigt namn) fram till den briljanta idén att fråga chans på mig :) Självklart svarade jag ”ja”. Det känns jättekonstigt. Jag har ju vart singel i 2,5 år nu o senast som jag blev ihop med nån var för 5 år sen. Samtidigt som det är konstigt (förlåt Hampus för att jag snor ditt favoritord) o ovanligt så känns det jättebra. Hur kan två personer va så lika? Vi tänker likadant o har samma värderingar på alla viktiga saker i livet. Allt bara stämmer lixom. O så är han ju så gullig o snäll också! Förra veckan hade han frivecka, eller kvalitetsvecka som det numera kallas. Han var ledig från jobbet hela veckan så vi träffades fem dagar av sju o det va hur mysigt som helst. Eftersom vi bor 6 mil ifrån varann o han hade jobbat eftermiddag + helg veckan innan så hade vi ju mycket att ta igen ;) Dock har jag inte vant mig vid att kalla honom för min pojkvän ännu men han är iaf Hampus – min finaste.
