Språktidningen
En arbetskompis prenumererar tydligen på Språktidningen och började diskutera olika dumma språkgrejer med mig. Arh, nu kan jag ju inte sluta tänka på det.
Emma, vad är Råååål? En ål som kommer från en å i fiskeläget Råå. Råå-å-ål.
Emma, vad heter Animal Park Disorder på svenska? Zoooordning. Oordning i ett zoo.
En rädd hund, en rädd katt, en rädd fisk. Men vad säger man om ett får? Ett rett får? Nej, rett kan inte va rätt. Hur säger man?
Varför heter det ljud o oljud? Att sätta bokstaven o framför ett ord brukar ju innebära en motsats. Ljud o oljud är ju inte varandras motsatser.
O värst av alla enligt mig:
Heter det färst? Få, färre, färst?
Tydligen så var detta superlativ levande, om än sällsynt, i svenskan ända in på 1800-talet. ”Calle hade några få äpplen, Lisa hade ännu färre men Pelle hade färst.” Låter ju helknasigt.
